Reproduktiva faser

Reproduktiva faser kan vi observera både i ett mikroperspektiv (menscykeln) och ett makroperspektiv (reproduktiva utvecklingsstadier genom livet). Med andra ord - det reproduktiva åldrandet.

Reproduktivt åldrande kan uppfattas som slutskedet av livet men låt dig inte förvirras av ordet "åldrande". Tänk på det som utveckling istället, eller mognad. Som foster utvecklas vi och mognar tills vi är redo att födas. Det är också i fosterlivet som de kvinnliga könscellerna utvecklas och når sitt maximala antal. För att redan innan vi föds börja tillbakabildas!

Den processen (atresi) fortskrider under hela livet oavsett yttre faktorer och det är den som gör att vi överhuvudtaget går igenom ett reproduktivt åldrande vid sidan om det biologiska. Vi dör ju inte direkt efter menopaus som många andra däggdjur.

Menscykeln brukar som bekant delas upp i 4 olika faser; menstruation, follikelfas, ägglossning och lutealfas. Själva motorn i menscykeln är ägglossningen, dvs processen att få fram ett befruktningsdugligt ägg, och övergångarna mellan de olika faserna regleras neurologiskt. Inte av äggstockarna, trots att äggen fysiskt är belägna där.

Hormonerna som bildas i äggstockarna är signaler som kommunicerar data till nervsystemet som anpassar sig därefter för att upprätthålla homeostas. Det är alltså inte heller hormonerna i sig som orsakar symptom eller besvär. Det är den neurologiska anpassningen som gör det.

Den här anpassningen (adaption) sker konstant i kroppens alla system, även det reproduktiva.

Alla av oss har någon gång blivit medvetna om den här anpassningen för även om vi till största delen inte märker den överhuvudtaget (vi tänker inte på att andas, svälja, pumpa blod etc) märker vi den vid till exempel hunger och trötthet. Och vid PMS!

Det som orsakar PMS-symptom är de neurologiska anpassningar som sker mellan olika övergångar i cykeln. Och att vi blir medvetna om dem och tycker de är problematiska.

Under puberteten när "ägglossningsprogrammet" håller på att installeras kan det kännas svajigt på många sätt på grund av alla nya anpassningar som måste göras.

Med klimakteriebesvär är det samma princip som gäller.

Det handlar fortfarande om ägglossningen men eftersom det biologiska åldrandet har fortskridit, och äggreserven börjar närma sig en kritisk nivå, måste den neurologiska anpassningen anpassa sig så att säga.

Övergångarna blir svårare och svårare. Nervsystemet måste försöka hitta sätt att förhålla sig till en ny verklighet där det inte finns tillräckligt många hormonproducerande ägg som kan ge återkoppling och data. Kommunikationen bryter ihop och det kan leda till att nervsystemet börjar skickar felaktiga eller irrelevanta signaler som påverkar andra organsystem i kroppen.

Den här anpassningen tar tid och därför är också klimakteriet en lång process som varar i många år. Den tar inte nödvändigtvis slut heller för alla efter menopaus, men för de flesta infinner sig en ny jämnvikt några år efter menopaus. Därefter accelererar dock det biologiska åldrandet, vilket tycks ha en koppling till den lägre nivån av östrogen.

För den fysiologiskt normala kvinnan är inte klimakterium och menopaus förhandlingsbart. Det är en naturlig process som alla går igenom. Självklart är varje kvinna unik och det är hennes upplevelse av klimakteriet också, men det brukar inte vara en period i livet som passerar förbi obemärkt. Alla upplever inte något negativt med det, men många gör det, och det är dig jag vänder mig till.

För tyvärr får vi inte lära oss tillräckligt om vår reproduktiva utveckling och åldrande. Då är det lätt hänt att tro att man är sjuk när man egentligen upplever en övergång mellan reproduktiva faser. Klimakteriet innebär även en ökad risk för att utveckla autoimmuna sjukdomar och det är ytterligare en anledning till att öka sitt medvetande kring hur kroppen förändras för att upptäcka sådana eventuella förändringar tidigt.

Det är min förhoppning att du ska se värdet i att utveckla en ökad kroppskännedom så att du själv kan bedöma vilken hormonell/reproduktiv fas du är i, och vilken du är på väg emot. Med det som underlag kan du fatta informerade och välgrundade beslut för att hjälpa dig själv på bästa sätt genom hela livet.

STRAW+10 är ett kliniskt verktyg för just detta. Fortsätt läsa om det här.

 

******
Logga in för att se resten av innehållet. Inte medlem? Bli det här - helt gratis.

Skrivet av:
Hormoni

Sylvia Oppenheim startade Hormoni 2009 och skriver om kvinnors reproduktiva hälsa i allmänhet, och om PMS och klimakteriet i synnerhet, med en förhoppning att bidra till ökad kunskap och förståelse för den egna kroppen genom hela livet. Sylvia läser sjuksköterskeprogrammet på KI och vill forska vidare inom gynekologisk endokrinologi och omvårdnad i klimakteriet. Mer om Sylvia

error: Kopiering ej tillåten