Redaktionell policy

Hormoni är ett populärvetenskapligt nyhetsbrev och det jag skriver ska inte tolkas som medicinsk rådgivning eller diagnos, enbart som information. Du som läsare är just läsare och inte patient. För rådgivning om din personliga hälsosituation kontaktar du DIN läkare eller sjuksköterska.

Innehållet på Hormoni är förankrat i naturvetenskapliga principer och skrivet av mig som legitimerad sjuksköterska med ett särskilt intresse för forskning.

Det går att hitta stöd för allt jag skriver i den vetenskapliga litteraturen. Och det går att hitta stöd för motsatsen. Det är inte några bevis jag försöker ge när jag anger referenser. Att ange referenser är helt enkelt det korrekta sättet att skriva på för att visa VARIFRÅN jag hämtat fakta, idéer och inspiration samt ett sätt att visa att jag inte är helt ensam att tänka så. ÄR jag ensam om det ska det naturligtvis anges. Då är det jag som är primärkällan. Oavsett källor är det alltid upp till dig som läsare att vara källkritisk. Alltid. Här finns en bra och grundläggande text om källkritik.

Jag gör mitt bästa för att redovisa mina tankegångar i mina artiklar. Om jag har missat att ange källa någonstans kommer jag aldrig att bli upprörd över att få det påpekat för mig. Tvärtom!

När folk i sociala medier blir jättearga för att någon bett om en källa för ett påstående blir jag helt ställd. Hur kan man ta det som en förolämpning?

Det kan vara riktigt svårt med referenshantering, det tycker jag med, men att bli arg...? Det visar ju bara att man inte förstår den vetenskapliga metoden. Kanske är det därför man blir arg...? Känner sig bortgjord liksom... det gillar ju ingen.

Fast man måste ändå förstå vad man inte förstår och det är ju det som är grejen. Att inse och acceptera att man inte förstår allt är det första steget mot riktig kunskap. Att bli ARG för att man inte får medhåll när man inte korrekt kan argumentera för sin sak är bara ett tecken på låg bildning. Man kan absolut ha åsikter, men man får inte likställa dem med objektiva FAKTA.

Inom den akademiska världen anses det som fusk att inte visa referenser!¹

Det tänker nog inte många på. Att inte visa varifrån man inspirerats till det man skriver är ju faktiskt att ikläda sig en roll man inte bevisligen förtjänar. Om det inte ÄR mina ursprungliga idéer så ska jag inte ta äran för dem heller. Nu är ju självklart inte alla texter akademiska men det ger en tankeställare att inse att det i den världen faktiskt handlar om fusk när man inte refererar.

Men var går gränsen kan jag undra ibland? Ska jag hänvisa till Newton om jag nämner gravitationen eller kan vi alla enas om att det är en etablerad kunskap vid det här laget? Bra fråga!

Fast ändå inte en fråga jag känner att jag behöver besvara här på Hormoni ;-) för texterna jag skriver på Hormoni är inte vetenskapliga forskningspublikationer.

På ett personligt plan har det med tiden blivit intressant att se hur referenserna synliggör hur mina tankegångar rört sig genom åren, vilka mina influenser har varit och hur de förändrats över tid. Det ger mig drivkraft att vilja forska vidare och både utveckla och motbevisa mina egna och andras hypoteser.

Så kom igen! Nu efterforskar vi vidare, refererar enligt konstens alla regler (och de är många!) och är källkritiska tillsammans, halleluja!

1  Karolinska Institutet Universitetsbiblioteket. (2023-08-23). Skriva referenser – att ange källa. Karolinska Institutet. https://kib.ki.se/skriva-referera/skriva-referenser-att-ange-kalla

Men så meta! Att referera till att referera 😆